Det är inte så vi blir tryggare!

7 april 2017 – terrorn slog till mitt i Stockholm.

Det är klart vi var rädda!
Båda döttrarna befann sig inne i Stockholm när det hände. Båda blev på varsitt håll fast inne i stan och fick uppsöka säkerhet på egen hand samtidigt som det rapporterades om skottlossning där de befann sig.
Självklart var vi rädda!

Det tror jag alla var.

Men nu är det hög tid att ta kontroll över reptilhjärnan, hålla huvudet kallt och tänka efter innan vi vidtar en massa åtgärder som vi sedan får ångra.

Efter ett par dagar av manifestationer av olika slag, föresatser om att vi inte ska låta oss knäckas, kärlek och uppskattning för de osjälviska insatser som gjordes efter det fruktansvärda dådet i fredags är det dags att öka uppmärksamheten kring det som kommer ur politikers och kommentatorers munnar.

Inte minst statsministerns uttalanden om strängare lagar är oroande. Hur många av er som samlades på Segels torg två dagar efter terrordådet hade det på önskelistan?

Vill vi till exempel göra de inskränkningar i grundlagen som det pratas om? Att göra det förbjudet att vara medlem i terroristorganisationer kan ju låta självklart, men varför har det inte gjorts tidigare? Kan det ha att göra med att alla kanske inte alltid är överens om vilka organisationer som ska klassas som terroristiska, och vem ska då avgöra?

Kan en sådan lag bli ett vapen i händerna på en mindre demokratiskt sinnad framtida regering? En regering som mer än gärna kallar sina meningsmotståndare terrorister?

Samma sak med kameraövervakning och avlyssning. Idag är vi stolta och glada över det arbete vår polis och våra myndigheter utför och självklart vill vi ge dem bästa tänkbara möjligheter att nå resultat. Men ska de ha rätt att övervaka vem som helst när som helst och hur som helst? Vill vi ha tillbaka id-kontrollerna av personer med utländskt utseende i tunnelbanan – REVA-projektet, om ni minns? Var det det ni tänkte under den tysta minuten på Sergels torg?

Jag tror inte det. Det är inte så vi blir tryggare.

Det är här vi behöver vara vaksamma och verksamma om vi på riktigt vill slå vakt om det öppna samhälle vi säger oss värna när vi kramar varandra. Kraven på strängare lagar och större befogenheter hörs redan, och är just nu det mest påtagliga hotet mot det vi säger oss försvara.

Kanske har minnet av DDR-samhället redan sjunkit i glömska, men vi som minns det vet hur det kan gå om vi släpper övervakandet och kontrollerandet fritt. Då börjar vi bevaka och misstänka varandra, och själva hålla låg profil för att inte bli misstänkta för något som kan betraktas som subversivt. Det samhället är allt annat än tryggt.

Ja, jag “målar fan på väggen” men det är för att vi behöver ha en bild av honom, så att vi känner igen honom om vi ser skymten av honom, och risken är just nu stor att vi inte gör det, att vi tror att han är någon helt annan – om ni förstår vad jag menar…

Jag har stort förtroende för att dagens riksdagssammansättning klarar att hantera de “vapen” vi sätter i händerna på dem, men hur går det efter nästa val? Eller nästnästa?

En demokratiskt vald regering med högerextrema inslag – hur reagerar den på ett terrordåd liknande det vi just upplevt? Hur många av våra fri- och rättigheter anser en sådan regering att vi måste göra avkall på för att bekämpa terroristerna? Och vem kommer att betraktas som terrorist?

Hur många kommer att opponera sig? Ska vi döma efter hur ledande politiker reagerat hittills kan vi nog inte hoppas på dem.

Skapa dig en bild av hur “fan” ser ut!

Han har visat sig förr – i Tyskland 1933 till exempel – där nazisterna tog makten efter ett (som det senare har visat sig) iscensatt terrordåd och använde det som ursäkt för att fängsla sina politiska motståndare. I Sverige har vi SD-toppar som twittrat om hur det ska bli “när vi tar makten”. Observera ordvalet: TAR makten.

Lär dig känna igen “fan” och sätt inga vapen i händerna på honom!