När jag var i mellanstadieåldern dök det upp några nya barn i lekparken i villaområdet Björktjära i Bollnäs där jag växte upp. Det var inte så ofta sånt hände, och de här barnen var lite annorlunda jämfört med alla oss andra.
För det första var de mörkare i håret än de flesta av oss. De hade också lite annan klädstil, och kanske att de dessutom hade lite annan lekstil – minns inte så noga, bara att de inte var helt som “vi”. Det var jag ju å andra sidan ganska van vid efter alla somrar jag tillbringat i min mammas hemtrakter i Tornedalen. Mina kusiner där uppe hade lite annat sätt och vi kunde inte varandras språk, men det var ju inget som hindrade oss från att leka och trivas ihop.
Vad jag minns var det ingen av oss björktjärabarn som hade några problem med de nya barnen. Så småningom förstod jag att de tillhörde en familj som flyttat in i en villa några kvarter från oss. De var “zigenare” fick jag reda på. Vad det innebar tänkte jag nog inte så mycket på.
Någon tid efter att de flyttat in ringde det på vår dörr. En granne som bodde några hus bort på vår gata ville prata med pappa och jag tyckte kanske att det var lite underligt, för det var första gången den mannen besökt oss. Som ofta i villaområden “kände” vi varandra utan att någonsin ha besökt varandras hem.
Efter ett tag hörde jag hur min far, som verkligen är en fridens man och så gott som aldrig brusar upp för något över huvud taget, gjorde just det; brusade upp. Han var riktigt arg och skällde ut grannen efter noter, och denne dröp av med något obestämbart i blicken.
Pappa förklarade sedan upprört att grannens ärende var att han startat en namninsamling bland de boende i området för att försöka tvinga kommunen att flytta på den romska familjen. Deras närvaro gjorde ju att priserna på villorna i området sjönk, och dessutom kunde man ju lista ut hur det skulle gå med vårt område om sådana som de fick flytta in hur som helst.
Att starta en namninsamling för att få bort någon bara pga. dennes ursprung var bland det värsta en människa kunde hitta på förklarade mina föräldrar, och de fick mig också att förstå att det sätt en människa blir bemött på självklart påverkar hur bra hon klarar av situationen. Om jag inte förstått det tidigare så insåg jag nu att den här typen av frågor var viktiga för mina föräldrar.
Jag har ofta haft anledning att vara stolt över mitt eget ursprung, men detta är nog ett av de viktigaste ögonblicken, och ett av de minnen som fortfarande ger mig luft…
goranwestling 