Läraren ÄR magiker!

“Läraren är ingen trollkarl” löd rubriken på en ledare i DN häromveckan.

Den var fylld av “sunt förnuft” av samma slag som Jan Björklund gärna använder sig av när han pratar skolpolitik.

“Skolan handlar om det den alltid handlat om, att övning ger färdighet och repetition är inlärningens moder” stod det i ingressen.

Redan här ville jag sluta läsa, men eftersom det ändå var något slags inlägg i skoldebatten fortsatte jag.

Kontentan av ledaren är att våra barn och ungdomar måste förstå att det är deras eget fel om de misslyckas i skolan. Gör de inte som läraren säger får de skylla sig själva. Läraren är bara mänsklig och kan inte tvinga in kunskap i huvudet på dem.

Det låter väl som ett vettigt resonemang, om man bortser från… allt!

Mot PISA-toppen!

Vilka kunskaper och förmågor är värda att mäta och på vilka områden ska vi jämföra oss med andra länder? Vilka mål är det vettigt att sätta upp för utbildningspolitiken och hur långt är vi beredda att gå för att bli bäst i klassen i PISA-undersökningarna? Vad är det egentligen värt? För oss? För våra barn?