Var är värdegrundslyftet?

Att vi har nazister som demonstrerar i Sverige 2014 är ett underkännande av hur vi tagit vårt gemensamma samhällsansvar under lång tid.

Att ungefär 10% av de som tänker rösta på söndag kan tänka sig att lägga sin röst på ett parti som har sin grund i främlingsfientlighet borde ge alla som är ansvariga för utbildningen av våra barn och ungdomar skrämselhicka!

Länge har det ältats att vi måste stärka undervisningen i matte och naturvetenskapliga ämnen eftersom våra elevers resultat sjunker i jämförelse med andra länder.

Men historia, samhällskunskap och religion då?

Resultaten kanske inte sjunker i jämförelse med andra länder, men vi har ett främlingsfientligt parti i Riksdagen och nazister på gatorna!

Vi behöver alla förstå matte och fysik, men behöver vi inte i lika hög grad förstå människorna i vår samtid?

“För dem är det bara historia” sa min pappa när vi pratade om nazistiska “Svenskarnas Parti” och deras demonstrationer.

…bara historia…

För honom är det inte bara historia. Han har upplevt 30- och 40-talen – även om det var i en liten by i Hälsingland. Min mamma föddes på 30-talet men upplevde kriget på ett mycket påtagligt sätt. På något sätt har de överfört något viktigt till mig som gör att det inte är “bara historia”för mig heller.

Jag älskar ju ämnet och har också fängslats av Vinterkriget, Operation Barbarossa, nazismens och fascismens galna idéer och mycket annat, men hela tiden också burit med mig en påminnelse om att det inte är bara historia. Att allt det där lever nu, i de som var med och kan berätta om hur det var att vara en del av den samtiden. Hur det kändes att förlora sin pappa och bröder till kriget, eller att få visa upp sin “ariska nacke” för klassen, hur dödsbuden lämnades och togs emot av syskon och föräldrar i en liten avkrok av Finland. Sådant som vi ser på film och läser om i böcker – sådant har människor som står mig nära faktiskt upplevt och präglats av. Då blir det inte “bara historia” för mig heller.

I historieböckerna är nazisternas grymma brott mot mänskligheten skildrade med all önskvärd tydlighet, men det blir gärna lite av spökhistoria över det, och inte så lätt att få eleverna att se parallellerna i det vi har runt oss här idag. Att dagens behandling av romer är av samma ursprung, att utpekandet av hela gruppen muslimer som avvikande och farliga på grund av enskilda individers och gruppers sjuka beteenden är samma slags avhumanisering som drabbade judar och romer i 30-talets Tyskland. Att också jag skulle kunna bli vakt i ett koncentrationsläger – eller fånge…

PISA-resultaten oroar mig inte särskilt mycket. Det här är så mycket allvarligare.

SD och andra nationalister vill gärna att vi ska tro att det inte går att få ett mångkulturellt samhälle att fungera, medan sanningen är den att det är nationalism som legat bakom så gott som alla större konflikter sedan början av 1800-talet. Det är här historia, samhällskunskap och religion kommer in.

Dessa ämnen får inte bli enbart pluggämnen för då hamnar fokus på fakta och årtal, mandatfördelningsprinciper och sabbatsregler. Undervisningen måste gå ut på att knyta omvärlden till individen så att verklig och användbar förståelse för ämnena skapas. De som lämnar skolan ska ha känsla för värdet av demokrati och vad som krävs av individen för att den ska upprätthållas. De ska ha viljan och kompetensen att försvara den. Det vi ägnar oss åt i skolan får inte bli bara ämnen. Historia får inte bli “bara historia”.

Nazister på gatorna är som tiggare på gatorna: symptom som visar att något är väldigt väldigt fel.

Varje gång en människa gått igenom hela den svenska grundskolan utan att förstå innebörden av de mänskliga rättigheterna och behovet av att samhället byggs med dessa som grund har vi misslyckats. Skolans uppdrag är glasklart: “Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med utsatta och svaga är de värden som skolan ska gestalta och förmedla.” (Lgr11 Kap.1 andra stycket)

Finns det något av detta som går ihop med nazism? Med sverigedemokratisk politik? Jag har svårt att tro att de formuleringarna hade funnits med om SD haft något som helst att säga till om i sammanhanget.

Nazister borde inte finnas på våra gator. Tiggare borde inte heller finnas där.

Men lika lite som jag tror att ett förbud mot tiggeri skulle förändra något i grunden, lika lite tror jag att ett förbud mot nazism skulle göra det.

Tiggarna visar oss att vårt samhälle inte klarar av att ta hand om de mest utsatta och vi borde gråta och skrika av förtvivlan varje gång vi ser en tiggare.

Nazisterna visar oss att vi misslyckats med att förmedla det allra viktigaste i vårt samhälles värdegrund.

Den statliga satsningen Matematiklyftet är igång över hela landet, men var är Värdegrundslyftet?

Var får lärare och skolledare fortbildning i mänskliga rättigheter och attitydpåverkan? Vem gör en sammanställning av framgångsrika metoder i värdegrundsarbetet och erbjuder Sveriges samtliga lärare utbildning i hur man använder dem? Här behövs verkligen metoder som vilar på “vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet” som det heter i Skollagen.

Många lärare lyckas ändå. Andra vet inte om de lyckas eller inte. En del avstår kanske från att försöka eftersom de inte fått någon utbildning i hur man gör.

Det borde vi ändra på…

Ser du vart vägen leder?

De val vi gör. De beslut vi fattar. Vilken väg styr de in oss på? Riskerar vi att slå in på en väg som tar oss till någon plats där vi inte vill vara? Leder den väg vi väljer rent av tillbaka till något vi verkligen fick kämpa för att lämna bakom oss?

Via ett blogginlägg av Nanna Johansson för några månader sedan hamnade jag på flashback (en länk bland kommentarerna i bloggen ledde mig dit) och en tråd som gjorde mig mer och mer bedrövad ju mer jag läste.

För den som vill veta hur en övertygad rasist resonerar är den en utmärkt källa.

Vilka känslor väcker du?

Vad är du ute efter när du argumenterar? Vilka känslor vill du att den du talar till ska uppleva när han/hon tänker på dig?

En anekdot jag hörde för många år sedan, och som jag inte vet något om sanningshalten i, lyder:

Mikael Wiehe och Björn Afzelius gjorde en konsert tillsammans någon gång på 80-talet. Afzelius höll ett längre mellansnack om solidaritet, men blev avbruten av någon i publiken

Jimmie Åkesson kan du inte förändra – satsa på grannen istället

När jag började jobba som lärare i slutet av 80-talet förbluffades jag av att många av mina elever gav uttryck för fördomsfulla och främlingsfientliga åsikter – rakt ut i klassrummet.

Lektionen kunde handla om i stort sett vad som helst, och plötsligt, utan att jag kunnat förutse det, eller förstod hur det gått till, övergick den i att jag stod och munhöggs med några av eleverna i klassen.

Det kunde handla om “zigenarnas” tjuvaktighet, “svartskallarnas” utnyttjande av socialbidrag och hur lata alla “negrer” är.

När jag gick i svaromål hade de hur mycket belägg som helst för att det verkligen var så. Dessutom “visste” ju alla detta, och jag som kom från en småstad var för blåögd för att se.

Om vikten av att ta strid!

Ni som är mina vänner på Facebook kanske minns en status jag skrev för drygt två år sedan, när det stod klart att Sverigedemokraterna kommit in i Riksdagen och att vi dessutom skulle bli tvungna att stå ut i ytterligare fyra år med Jan Björklunds skolpolitik.

För mig var detta det mardrömsresultat av valet 2010 jag fasat för, och i min status skrev jag något i stil med att nu fick det vara nog med att bara sitta hemma och tycka saker. Nu måste något göras!

Sedan hände inte mycket… Jag fick massor av glada och uppmuntrande tillrop från mina fb-vänner, och jag grubblade mycket över hur jag skulle gå tillväga, men i praktiken… inget alls.

Nu är det mindre än två år kvar till nästa val, och jag har faktiskt kommit fram till något! (Ingen har någonsin beskyllt mig för att ha för bråttomt här i livet :-))